1897 genomfördes en svensk polarexpedition från Danskön i ett försök att korsa Nordpolen. Expeditionen gick fel på väldigt många sätt och många hade kunnat undvikas om man bara hade tagit dem seriöst. En stor anledning till att expeditionen överhuvudtaget blev av och att den gick som den gick har att göra med dess ledare, Salomon August Andrée.
Ett växande intresse för ballonger
Andrée hade ett stort intresse för ballongflygning och började på 1870-talet att fundera på om det vore möjligt med en mer storskalig ballongtrafik, efter att ha läst en bok om ämnet. År 1876 reste han dessutom till Amerika där han bekantade sig med ballongflygaren John Wise, det bidrog troligen till att han några år senare köpte en egen ballong, Svea.
Med Svea genomförde han ungefär sju resor i Sverige, där flera inte blev särskilt lyckade. Han kraschade någon gång och kom ur kurs en annan. Det födde emellertid en idé hos Andrée om att man skulle kunna resa över den ännu outforskade Nordpolen med ballong och han lyckades genast övertyga den Svenska Vetenskapsakademin om expeditionen.
Det var alltså på grund av Andrées stora intresse för ballongflygning som idén överhuvudtaget kom upp och hade möjlighet att förverkligas.
En optimistisk syn på resan
Det som gjorde att expeditionen faktiskt också kom iväg har sannolikt med Andrées stora optimism att göra. Det kan också vara den som bidrog till att ballongen heller aldrig kom fram till Nordpolen. Man hade väldigt dåliga uppfattningar om vädret på Nordpolen på den här tiden, eftersom det knappast fanns särskilt mycket data om ens någon alls kring det.
Vad Andrée då gjorde var att skönmåla vädret något så kolossalt att han själv trodde på det. Han beskrev det som att på sommaren var det ideala vädret för att flyga ballong över Nordpolen: sommarsol som lyser dygnet runt, inga träd som ballongen kunde fastna i och lätt snö som inte tynger ned utan faller av ballongen.
I själva verket är det för det mesta dimma, vilket gör att man ändå inte ser något från ballongen trots att solen skiner, förrädiska isvakar som repen kunde fastna i samt blöt snö som fryser fast på ballongen och tynger ned den. Kort sagt, hemska väderförhållanden för att flyga ballong, vilka helt förbisågs och vädret blev istället ett argument för att flyga iväg. Men vädret var inte den enda saken som förbisågs av den optimistiske Andrée, varken undermålig utrustning eller tid togs heller på tillräckligt stort allvar.
Nationalism
En sista sak som var viktig för att expeditionen skulle bli av var den nationalistiska anda som rådde vid den här tiden. I Europa tävlade man om vem som skulle bli först med att korsa Nordpolen och länderna var väldigt måna om att just de skulle bli först för att visa hur starka man var i landet. I Sverige låg man på efterkälken när det gällde att komma först till Nordpolen och när Andrée kom med förslaget blev det därför positivt mottaget. Nationaliteten hade också stor betydelse för att expeditionen skulle fortsätta trots motgångar som att ballongtyget läckte, slädarna inte fungerade och styranordningen lossnade.
När den väl hade blivit känd skrev tidningar över hela världen om den och beskrev expeditionsmedlemmarna som hjältar. Stoltheten över Sverige växte sig starkare och detta gjorde det i princip omöjligt för Andrée att ge upp expeditionen även när den visade sig dödsdömd. Det hade dessutom varit emot både Andrées heder och nationsstolthet att ge upp ett så viktigt projekt som skulle visa på Sveriges framgångar.
Läs mer om att flyga luftballong
